Kommunistjävlarna har dragit 1000:- för hålen i badrummet. Som jag inte gjort. Jävla apor.
Handtaget på dammsugaren har gått sönder. 449:- för ett nytt. Dammsuga är ju så kul.
Ryggen har gått av och knäna har fått spader.
Men å andra sidan har jag inte fått svinflunsan. Än.
Visste ni att dagen minskat 47 minuter på morgonen och 39 på kvällen?
Snart är den över oss. Julen.
Jiiihaaa!!!
Fd kapten på räddningskryssare/kapten i marinen kom på att han ville åka ångbåt. Och sista långturen i Bohusläns skärgård var igår. Alltså for vi till Götet, övernattade och skuttade (nåja) upp i ottan för heldagstur med Ångbåten Bohuslän.
Vacker båt med välputsade mässingspryttlar och blanklackat trä. Och en ångbåtsvissla som gjorde oss lomhöra.
Håll för öronen skrek kaptenen varje gång han behövde tuta. Och vi höll. Tror väl aldrig jag petat öronen så många gånger under så kort tid som på den resan.
En fantastisk dag i skärgården, som jag inte sett tidigare. Här hemma har vi ju sandstränder som man kan ligga och gona sig på. Solen sken. Havet glittrade. Ölen var god och sällskapet lika upphetsande som vanligt.
Vi kom i hamn sent på kvällen med pandabränna och svidande ögon. Pasta och rödvin på italienska krogen sedan stöp vi i hotellsängen. Mannen orkade inte ens kolla börsen och jag slarvade med tandborstningen. Riktigt trötta alltså.
Numera är vi delägare i en ångbåt. Tuuut.
Värsta partyt i stan. Festivalyra kallas det visst. Jo tjena. En hel del är mer än yra det säger jag bara.
Läste ett reportage i dagbladet om alla gulvästade gubbar som skurar spyor, langosrester, trosor (sic!), ölburkar och piss på stadens gator varje morgon. Allt för att det ska vara fint när nästa tsunamivåg av utomjordingar i trätofflor och t-shirts med trycket ”Öl byggde denna kropp” kommer.
Föräldrar som bråkar. Med varandra och barnen. Föräldrar som är så berusade att de inte skulle märka om det försvann en unge eller två. Barn som skriker för att de vill åka karusell. Och kräks efteråt. Tonnisar som druckit cider och skriker upphetsat som marskattor. Matos och urinstank. Trängsel, ficktjuvar och ett jävla oväsen. Hårdrock och svensktopp. Bärsärkargång och Jesus.
Nix. Inget för mig. En bok och en pilsner på altanen däremot… Det enda som hörs är Fluffet som snarkar på trädgårdssoffan.
Och då brakar det lös. Ja jävlar i min lilla låda. På två sekunder är det becksvart. Himlen öppnar sig i ett skyfall av sällan skådat slag. Blixtarna avlöser varandra som vore Gud på pickalurven och stod och lekte med strömbrytaren.
Jag kastar in pilsner, katter och fårskinn i nämnd ordning. Stänger fönster och drar ut kontakter. Min käre far i sin himmel är säkert väldigt stolt över att jag fortfarande gör som han lärt mig.
Efter nästan fyrtio minuters skyfall ljusnar det och jag kan återgå till att läsa och dricka pilsner på min altan.
Men ärligt talat kan jag inte låta bli att undra vart alla tog vägen nere på festivalen. Sköjldes de ut i havet?
Krogar och barer har förmodligen haft årets flow i kassan.
Och de gulvästade gubbarna kan ta sovmorgon imorgon.
Jag schasade entusiastiskt iväg Mannen tidigare idag för en cykeltur. Han behövde rensa hjärnan. Sa jag.
Få frisk luft. Lite sol och vackra vyer. Komma ut och bort och ha det lite kvalitetstid med sig själv. Sa jag.
För 2 timmar sedan startade ”hellregnet”. Och han var då 3 timmar hemifrån.
Tänk vad tacksam han ska vara mot mig när han kommer hem.
Nordvästra Skåne i regn är vackert.
Jag längtar mig fördärvad efter värme och sol halva året. Sen svettas jag och svär när den väl kommer. Sommaren.
Nu är det grått. Molnen vilar mot taket och det doftar höst från fälten och svamp i skogen. Jag njuter och känner mig full av energi trots att lederna redan har börjat stora höstgnället.
Tänkte att jag bara skulle klippa vår ynkliga gräsplätt idag. Mest för att jag ville pyssla i ”trädgården”.
Klippte på längden och tvären så som Mannen talat om var det rätta sättet av få den fin. Kröp runt och klippte lite kanter. Grävde bort gräs och kantade hortensiarabatten. Och runt bambun. Och grävde en ny rabatt intill förrådet. Och kantade en del av häcken. Fyllde på ny jord och kogödsel. Flyttade lavendel och stockrosor. Rensade bland karpaterklockorna. Flyttade astunga betongbordet bort till förrådet. Fixade med zinkbaljan och vattnade nyplanteringarna.
Allt medan katterna låg i solstolarna och höll koll på mig.
Gick in och gjorde en macka och en mugg kaffe. Satte mig och beundrade mitt arbete. Nu kan jag inte resa mig utan stöd.
Bra jobbat.
Jag som bara skulle…
* han gör mig vacker
* han har stora, mjuka händer
* hans breda axlar skyddar mig
* han skalar mina ägg på morgonen
* han sover på soffan när jag har ont i kroppen
* han alltid tänker på mig
* han skriver fina sms
* hans skratt är så härligt
* han har en hjärtskärande profil
* han vet mer om allt än jag någonsin kommer att lära mig
* han har en vacker själ
* han är en jävel på att kyssas
* han får mig att känna mig trygg
* han har hår på bröstet
* han jympar min hjärna
* han får mig att skratta
* hans hjärta syns i allt han gör
* han äntligen kom in i mitt liv
Min Man
Du som undrar hur mycket toapapper som går åt kan jag inte hjälpa. Bara berätta att här pratar vi kilometervis.
Dagligen.
Vi satt ute i den ljuvliga natten. Ville inte gå in. Grabbarna sov sedan länge.
Vi började klippa med ögonen och tittade på varandra. Skit i vad grannarna tänker sa vi, hämtade täcken och kuddar och sov ute på altanen i våra solstolar hela natten (och ja, jag hade både bettskena och öronproppar).
Barnen tror inte vi är kloka. Vad grannarna tänker märks väl i soprummet. Eller nåt.
Häcken ut mot gatan är ju inte precis kämpahög…
Vi är nyss inflyttade i ett nybyggt område. Det har varit tomt i flertalet lägenheter tills förra månadsskiftet. Nu vimlar det av grannar överallt. Jag kan inte påstå annat än att de gör tillvaron mer intressant.
Singeln på ena sidan blir flamsig av vin. Paret på andra sidan nuppar gärna i soffan. Inför öppen ridå.
De ovanpå hade århundradets gräl igårkväll. På balkongen.
VI vet ganska mycket om våra grannar nu.
Nu bär det iväg till fulaste stan i landet. Där bor de finaste vännerna.
Det ska kramas, skrattas, grillas, drickas vin och pladdras hela natten.
Ha en fin fredag alla!
Myror (Formicidae) är en familj av gaddsteklar med små eusociala insekter. Tillsammans med getingar och bin bildar de ordningen Hymenoptera. Familjen är mycket mångsidig och består av omkring 12 000 arter där den absoluta merparten lever i tropikerna. De är kända för att leva i mycket välorganiserade kolonier som kan omfatta flera miljoner individer. Individerna delas in i de subfertila eller sterila honorna som utgör ”arbetare”, ”soldater” etc, fertila hanar som utgör ”drönare” och fertila honor som ugör ”drottningar”.
Myror har koloniserat nästan alla landområden i hela världen. De saknas bara inhemska myror på Antarktis, Grönland, Island, delar av Polynesien, på Hawaii och på avlägsna ogästvänliga öar. Alla myror kan tillsammans omfatta 15-25% av den totala biomassan av landlevande djur.
Många myror är rovdjur med mindre djurarter som bytesdjur. De kan därför fungera positivt för växtvärlden genom att de minskar antalet skadeinsekter. Särskilt i Kina och Amerika har man använt sig av myror för att skydda odlingar.
Myrorna har gett upphov till uttryck som ”arbetsmyra” och ”flitig som en myra” för personer som jobbar energiskt och mycket.
Där ser du Mona. Hur söta som helst.
Sommarmorgon. Ensam hemma. Tonfiskröra och kaffe på en sommarvarm altan. Dator och morgontidning. Sus i bambun och avlägsna ljud från ett barn. Lillefnuffet sussar i husses stol och Fluffet snarkar på utesoffan.
Stillhet. Ro. Lycka.
Sedan drar grannen igång slagborren. Grävskopan börjar gräva ut grunden för ännu ett hus i kvarteret. Stenläggaren får fart under skorna och en slipmaskin skriker som en galen påfågel.
Strykning inomhus ter sig plötsligt som ett bra alternativ.
Om man inhalerar doften av hårborttagningskräm, försvinner flimmerhåren då?
Hej, jag heter wettex och jag missbrukar Ajax.
Allt mitt maniska sopsorterande (och då menar jag maniskt ner till minsta plastflipp), allt mitt räddande av tigrar, isbjörnar och fadderbarn kommer aldrig, aldrig att uppväga det jag förstör med rengöringsmedel.
Men jag kan inte sluta.
Jag vet att man kan städa med citroner, ättika och annat ur kylskåpet. Jag vet. Men då blir det inte rent. Inte i min värld.
Jag måste ha wc-anka, Ajax med en kemikaliedoft av Fêtê de Fleur, Ajax fönsterputs, Cillitbang till duschen, något konstigt på svart flaska till spishällen (jo det står att man ska använda sådant medel i spishandboken), såpa till golven, Finish diskmaskintabletter och sköljmedel, Ajax skurpulver med citron till diskbänken och Yes till finglasen.
För att inte tala om alla gula svampar med grön sida, med vit sida och landets största konsumtion av wettextrasor.
Jag tror det är mig de pratar om på G8:s miljömöte.
Lillebror kom in på universitetet, som väntat. Nu ska han bara ha en bostad också. Inte helt enkelt om man ska bo i Lund. Men jag bekymrar mig föga, han är så jäkla redig så det löser han.
Han är så redo att flytta hemifrån. Att bo själv. Ha sitt eget och börja leva studentliv.
Själv vet jag inte men jag är nog också klar med hemmavarande barn. Fast jag kommer att sakna honom något fruktansvärt när han väl flyttar. Våra mumlande stunder på kvällen när han kommer från jobbet. Samtal som böljar fram och tillbaka om allt som hänt under dagen. Saker han tänkt och känt.
Hur han kommer in och sätter sig på sängkanten och berättar om något som han läst eller kommit på. Sina planer och hur han ska göra för att komma dit han vill.
Hur han kommer upp på morgonen iklädd sitt täcke och bara går rakt in i min famn och lutar huvudet mot min axel. Nymornad som när han var liten och fortfarande i behov av att bli kramad.
Hur han dräller mynt och linsvätska överallt.
Hur han fyller tvättunnan med smutsiga strumpor och garderoben med skrynkliga skjortor.
Just nu jobbar han heltid på två jobb, försvinner på morgonen och kommer hem på kvällen, för att stupa i säng. Jag curlar med matlådor och frukostar, allt för att han ska orka och inte gå i väggen innan livet ens börjat. Jag till och med bäddar hans säng. Men det är ok och mitt eget val.
Han kan både städa, laga mat och tvätta. Och bädda. Så jag ser det mer som en hjälp, ett stöd och en extra service. Och kanske ett sätt för mig att vänja mig av. För jag vet att det bara är en kort tid kvar och sedan är det bara Mannen jag kan curla. Vilket lär räcka en livstid.
När han har flyttat ska hans rum göras om till ett arbetsrum. På riktigt. Mannen ska ha sin sida av skrivbordet och jag min.
Där ska jag sitta och pyssla med mina projekt. Skriva det där som ska skrivas och rita det där som ska ritas. Pyssla med bilder och göra något med mitt liv. Ta tag i saker. Få något gjort. Något annat än att vara mamma. Tredje delen av mitt liv börjar. En ny fas.
Det blir tomt. Men det blir bra.
Om någon råkar veta något om en ledig lägenhet i Lund får ni gärna höra av er…
Imorgon jobbar Mannen sista slitpasset på ett tag. Äntligen semester.
Jag har insett att jag kan lägga ner planerna på storstädning, nya hyllor i förrådet och sortering av vinterkläder.
Det får bli hångel, mat och sex för hela slanten.
Tror nog jag överlever.
Jag är, oftast, ett under av effektivitet och raska beslut. Väl rask ibland. När jag städat färdigt slängde jag alla handdukarna i tvättmaskinen och hoppade sedan i duschen. Bra tänkt där.
Fatta hur mycket toapapper det går åt till en kropp som min.
