Jo eller hur?

Vi bor ju i ett kollektiv. Där sköts allting av de boende. Typ besiktning av lägenheterna. Gissa hur poppis fru Petimeter (jag) har varit bland grannarna när jag ovetande tog på mig att besiktiga mina grannars lägenheter.

Nu är det vi som ska kollas. Det kommunala bostadsbolaget har gjort en koll och återkommit med vad de tycker vi/jag ska fixa/återställa. My ass. Säger jag bara. Här ska fan inte återställas någonting. Här såg ut som ett bombnedslag när jag flyttade in och i femtioelva protokoll sedan tidigare så är det inte jag som skapat den röran. Därför tänker jag inte heller försöka återställa något.

Krig någon? Här är vi taggade till tänderna. Och ja, ärligt, de där 17 pappen gör ju inte saken enklare…

Snabbis

Jag är logistikmästare. Och snabb. Lite väl snabb inser jag idag när jag bokat nycklar, flyttgubbar, telefon/internet, bank och allt annat. Samma dag. Mina logistikkunskaper kommer att ställas på sin spets torsdagen den 7 maj. Sanna mina ord.

Och inte har jag någon nytta av Mannen heller som kommer att sitta på altanen med sin nyopererade fot. Men han är nog nöjd med att titta ut över ägorna och planera vattnandet med nya Gardenaslangen. Själv får jag agera flyttkonstapel och peka med hela armen. Passar mig utmärkt.

Kollektivet är i uppror och vill veta varför vi vill flytta. Hm. Kan det vara grannens högtspelande son? Den höga hyran och den bedrövliga standarden på lägenheten? Ingen balkong? För många trappor? Det faktum att vi betalat 17 papp för mycket i hyra som vi inte får tillbaka? Ja säg det. Men ut ska vi fortare än någon hinner bokstavera kollektivt boende.

Ha en trevlig Valborg alla. Nu åter till packningen.

Wow

Nya kattlådan är suverän! Inget skröfs på golvet. Inget damm. Bara en förvånad katt som inte kan skotta över skiten när han är klar.

Och. By the way. Vi skriver kontrakt imorgon.

Iiiiiiiaaaaaaoooooooooh! Trääääääääädgård! Åååååååååh!

Vi hörs vidare…

I väntan på…

Måndagmorgon. Eller snart lunch. Sitter i soffan, fortfarande i nattlinnet och får inget gjort.

Borde dammsuga upp all kattsand som drösslar i hela lägenheten. Vad är det med kattsand nu för tiden? Visserligen är katterna fluffiga under tassarna vilket drar med sig några korn då och då men det här är ju löjligt!
Ny kattlådevariant (älskar instruktionsfilmen som påminner mig om sådana man fick se i skolan. Ja inte just om kattlådor då men…) är beställd och har jag tur kommer den idag. Därför sitter jag bara här. Och väntar.

Mannen är på viktigt möte och efter det ska han ringa banken. Det gör mig handlingsförlamad. Jag menar, är det lönt att dammsuga om vi ändå ska flytta? Och om banken är tjurig och vi inte ska flytta är det ändå inte roligt att dammsuga.

Snus och kaffe. Fan att cigarrillerna är slut. Jag skulle behöva kedjeröka just nu. Grabben i tobaksaffären blev svårt chockad senast jag köpte rökverk. Gosse lille du anar inte vad tanter i min ålder gjorde när du gick i blöja.
Kan jag gå ner till butikenpåhörnet i nattlinne? Eller riskerar jag att omvända gossen till bög?

Nu har det gått en kvart och inget har hänt. Eller jo, jag har möblerat färdigt. I huvudet. Är dock inte riktigt överens med mig om var den persiska mattan ska ligga. Under matbordet eller i sovrummet? Mannen tycker vi ska lämna in alla mattor för tvätt innan vi flyttar. Fresh start so to speak. Jag är benägen att hålla med efter Fluffets alla tidigare kräk-och-bajsorgier, utspillt vin och middagar vid tv:n som satt sina spår lite här och var. Soffan ska i alla fall tvättas. Fårskinnen kan vi lufta på uteplatsen sen. Då. När vi flyttat. Lägger jag dem på gården nu är det väl någon ungjävel som tror att det är för deras skull och att det är fritt fram att leka får. Det är ju ett kollektiv och allt ditt är mitt.

Nähä. Krafttag. Dusch och disk (diskmaskindiskmaskindiskmaskin). Och dammsugning.

Nu hörde glade Mannen av sig och strax kommer han hem. Då ska det ringas bank. Gggnnmmff. Är det ok att beskylla banken för att vara laxerande?

Update: Tid hos banken på onsdag 9.30. Amen vad fan! Vad ska vi göra ända tills dess? Gå varandra på nerverna?

Reserverat

Uppe i ottan med nerverna utanpå kroppen. En luggfiffning och rollad armhåla senare på cykeln till VISNINGEN.

Vi hängde på dörren och följde med handtaget in. Säljaren frågade om vi var de där som var seriöst intresserade. Jo. Det var det.

Vi tittade och bestämde oss på 30 sekunder. Nu är reservation gjord och imorgon ska banken övertalas att spotta upp de pengar som behövs. Nu är jag lugn. Mannen håller på att få ett nervsammanbrott då han är orolig för vad banken ska säga. Jag försöker förgäves övertyga honom om att det inte är problemet. Att få själva reservationen gjord var det svåra. Det var massor med folk på visningen och mer än en var intresserad av ”vår” lägenhet. Puh.

Själv var jag nära att fösa ut folk som gick runt i larviga plastskydd och inspekterade mitt sovrum. Schas! Det här är vårt hem, vad fan gör ni här! Typ.

Trädgården är mer eller mindre färdigplanerad. Nu krävs bara ännu mer pengar, några kubikmeter jord och frikort på plantskolan. Mannen drömmer om Gardenaslangar och gräsfrön och jag om roddisar och marktäckare.

Det blir bra det här. Riktigt bra.

Varmt

Det ska bli över 20 plus i helgen. Redan nu höll jag på att få värmeslag då jag travade iväg till soprummet med veckans samlade crap. Så skönt att vi bor i en vindslägenhet med takfönster där solen kan titta in (läs apvarmt). Och inte har någon balkong att svettas på.

Bröl!!!

Det är ju nu jag ska drälla runt i bikini och skrämma slag på nya grannar och ge presumtiva köpare i området hicka. Det är nu jag ska ligga i en solstol och vinka lojt till förbipasserande. Sippa vitt vin och peta i mig en och annan räka.

Mmmggggfffnnn!

Ge mig SÖNDAG!!!

(Förlåt att jag tjatar)

Gah!

Snacka om att ha nerverna i en påse på magen…

Visning av den marklägenhet vi vill ha på söndag. Det går inte tidigare. Vi har ”reserverat” den. Hoppas att det inte kommer någon jävla riking och kräker upp hela köpesumman i säljarens knä så att min trädgård ryker. Då ska jag stalka människan till jordens ände.

Söndagsöndagsöndagsöndag.

Men shit!

Igår satt vi och surfade runt på Hemnet, som vanligt. Började titta på ett område som ligger nästgårds, i kanten av skogen. VI har hela tiden tyckt det var för långt bort, hela 15 minuter till centrum…

Nu hittade vi nybyggda lägenheter för mindre pris än den sunkiga som vi tittat på tidigare. Med diskmaskin. Och helkaklat badrum. Och trädgård.

Idag när jag ändå skulle ut och hjula för L tog jag vägen förbi… Amen alltså. Cyklade dit med Mannen nu ikväll och snavade över en säljare som inte skulle varit där. Vi fick gå in och kika. Nu är vi sålda.

Imorgon, first thing, ska det pratas med mäklaren. Där ska vi bo. Och ha trädgård. Och plats för golfklubborna. Och diska diskmaskin dagarna i ända.

Shit! Jag är så uppjagad att magen blivit nervös.

Piss

Ny metalkonsert ikväll. Den här gången kom jag ihåg öropropparna. I ärlighetens namn måste jag säga att det inte var särskilt trallvänligt. Inte heller hörde jag skillnad på låtarna. Dock var det bonusungens band och hans flickvän var med och gästsjöng så det kunde man ju inte missa. Även om det varit lugnare att ligga hemma i soffan och läsa bloggar…

Med ringande öron blev jag avsläppt på stationen då Mannen skulle vidare på ett jobb. En kvart kvar tills tåget skulle gå och de tog inte kort i biljettautomaten. Jag hänvisades till bankomaten. Tack. Jag har glömt koden på kortet och försöker jag en gång till käkar apparaten upp skiten. Som tur var lyckades jag skramla ihop 96 spänn. Tjejen bakom mig i kön trodde antagligen att jag tiggt ihop mynten.

Ett toabesök var nödvändigt men si SJ tyckte att man skulle sköta sådant hemma och inte slösa med deras styva dasspapper. Jag knep och väntade på tåget. Väl ombord var toaletten avstängd.

Piss.

När jag landade i hemstaden visade det sig att busseländet inte skulle gå förrän om 20 minuter. Och 7eleven/McDonalds/gratistoan hade precis stängt. Nåväl, knipövningar ska vara nyttigt sägs det.

Eftersom halva stan är under rekonstruktion var det en guppig, skumpig bussresa hem. Jag knep. Hållplatserna är tillfälligt flyttade och det var dubbelt så långt att gå.

Min gångstil när jag tog mig hem, knipandes med mer eller mindre korsade ben, i högklackat, skulle platsat i Silly walk.

Kanske dags att investera i en Pippinett? Den röda är snygg.

Kaos i köket

Det är ju en jävla tur att jag inte jobbar. All min vakna tid går åt till att diska.
Vi är två vuxna med ett pyttekök som ser ut som ett utbombat varulager på Ikea varje gång vi ätit något.

Kan jag få be om en ny lägenhet? Inte? Ett nytt kök då? Nähä. En diskmaskin? En egen polack?

En hemlig dröm

Just nu kämpar jag mot min feghet och rädsla för att inte vara bra nog.

Jag borde ta steget. Göra verklighet av det där jag alltid har drömt om.

Jag måste bli modig. Måste släppa nojjorna och våga. Tillåta mig själv att chansa.

När jag samlat mig.

Då.

Bostadsrätt

Vi har Hemnetknarkat en tid nu. Drömt om rymlig lägenhet med solig balkong och stort kök. Hiss är ett krav enligt mina knän och badkar ett måste för mannen som varit fisk i ett tidigare liv.

Nåja, det finns en del att välja på i det område där vi vill bo. Om man har några mille över. Och det har vi inte.

Nu finns det en som ser fin ut och den ligger bra. Det finns en del ytskikt (ja jag vet, har läst för mycket mäklartexter) att fixa men allt stort som ska göras med en fastighet är gjort. Typ tak, balkonger, stambyte och fönster. Jag har sett oss framför mig, ropandes till varandra i denna stora våning. Sett mig vid spisen lagandes middag med paus på balkongen. Nypandes örter från balkonglådorna. Plaskandes i badkaret med ett glas rött och sorterandes papper i arbetsrummet.

Den  har varit till salu en tid och av olika skäl har vi inte tittat på den ännu. Men nu vill vi.

Mäklaren ringde nyss och sa att vi kan komma tio över tolv. Om två timmar. Och jag har inte tvättat håret.

Glöm sånt som att gamlingen som bor där blir kär i mig för att jag har så god hand med äldre och därför så får vi den fast vi lägger ett skambud. Tänk ilskna anhöriga som ser arvet gå upp i rök. Jag kan sträcka mig till ett jämt antal kronor så att det blir lättare att dela.

Det är ett par före oss. F ö r e  o s s. Det ska inte vara någon före oss. Vi har ju redan flyttat in.

Update.

Nu vet vi var vi vill bo. Vi har redan möblerat och valt matta till köket. Nu är det bara småsaker kvar. Typ lån och annat skit.

Och där stod han

Mannen vilade i soffan och jag stod vid spisen (var annars?). Det skramlade till i dörren och jag hann gå igenom alla ungarna i huvudet innan jag gick mot hallen. Ljudet kände jag igen och där stod han! Lillebror! Han kom hem för att överraska Mannen på hans födelsedagsfest. Som är inställd på grund av Mannens fot. Nu blev det en glad surprise ändå och nu är allt som vanligt igen.

Babbel och prat. Mannen och Lillebror planerar för framtiden och hur rika de ska bli på alla smarta idéer de har. Lillebror kramas och pratar. Pratar och skrattar. Pratar och svär. Pratar och bubblar över.

Det är bilder och filmer. Berättelser och anekdoter. Herregud så mycket han har upplevt. Så myckt spännande och roligt han har sett. Så mång vackra platser.

Nu har jag sett sonen hoppa fallskärm. Tandemhopp som filmades hela vägen ner. Kan väl tillägga att jag höll på att sätta kaffet i halsen när jag såg det. Mitt i allt prat vindade han med ögonen och rösten mattades. Som en god mor föste jag in honom i duschen medan jag bäddade rent efter förra ungen och sedan stöp han. Efter 48 timmars resa.

Nöjd och glad. Hemma igen.

Längtan

Jag vill pyssla med krukor och se det spira. Sitta med näsan i vädret och blunda. Känna solen mot mina kinder. Pilla lite bland knopparna för att se om allt har överlevt vintern och kylan.

Dricka en kopp kaffe och snegla lite på grannarna och deras balkonglådor. Fantisera om varma kvällar med filtar, ljuslyktor och ett glas vin.

Köpa fina dynor till mormors vita, sirliga trädgårdsmöbler som olyckliga står och trycker nere i källarförrådet. Ta upp zinkbaljorna med lavendel som får för lite sol på gården där de står nu. Plantera om pelargonsticklingarna som övervintrat i trapphuset och känna doften från deras blad.

Se hur katterna följer duvorna på hustaket mitt emot. Titta på termometern för att se om det har blivit varmare. Kanske få en glimt av havet?

Det är inte läge att flytta nu. Det är inte dags för balkong. Men en dag. En dag.

Då.

Veckans sök

En varning kan vara på sin plats.

Det kommer att drälla av fruntimmer i haremsbrallor på bygden inom det närmaste. Åtminstone om man ska utgå från hur många det är som ramlar in här när de söker på just haremsditon.

Ska vi vara oroliga? Förbereda oss på Muhammeds återfödsel en masse?

Kyssar verkar också stå högt i kurs. Förvånande många verkar vara noviser på området

Ska vi vara oroliga? Kommer det att krävas jungfrufödslar då inte många verkar veta hur man hånglar igång ett rejält samlag?

Chokladkaka är ett annat populärt sökord. Jag vet inte om man kan se ett samband med byxorna ovan. Där torde få plats med åtskilliga extrakilon.

Ska vi vara oroliga? Kommer sommarstäderna att översvämmas av feta kärringar i för stora benkläder?

Värsta drapan

Sådant här får mig att inse att jag också borde lära mig att ta bladet från munnen ibland och säga vad jag tycker.

Kvinnan med ballar av stål.

Action värre

Ja du milde. Mannens tå och fot svullnade plötsligt upp och värken blev värre. Bara att parkera rumpan i bilen och köra till akuten. Där satt vi mellan 21.00 och 03.00. Och fick åka hem efter 3 minuters konsultation.

Imorse dumpade jag Mannen utanför intaget igen 09.00. Där har man klämt, hummat, frågat, petat, pratat om att skära upp foten och slutligen beslutat att vänta tills den egentliga operationen om ett par veckor. Men en dunderkur antibiotika och återbesök på fredag blev resultatet för nu.

Mitt i detta fotelände satt jag med hjärnan på tomgång och ångesten pysande ur öronen inför mitt eget läkarbesök.

Som gick väldigt bra. En fantastisk läkare och en sjukgymnast med all tid i världen och ett genuint intresse för vad jag hade att berätta. Prat, gråt, snor och en massa försiktigt petande på min ömma kropp.Fnissiga balansövningar där jag vinglade som en full örn och böjningar hit och dit.

Nu sitter vi här och spelar läpp, helt hjärndöda båda två.

Men vi är sedda. Lyssnade på. Tagna på allvar.

Det är gott så.

Ta kontroll

Vi har alla olika sätt att göra det på. Ta kontroll. Bestämma över vårt liv.

Att stänga ute det som är jobbigt. Det som gör ont. Det som riskerar att äta upp en.

Imorgon möte med läkare och sjukgymnast. De ska kontrollera om jag är sjuk. På riktigt.

Idag, trots en kropp som skriker och med gråten i halsen av nervostitet, storstädning.
Fläckar skuras bort. Fläkt och badkar rengörs med stor frenesi. Minsta skrymsle ska bli rent. Inte ett dammkorn får lämnas kvar. Inga pepparkorn i någon hörna i köket. Inte ett katthår i soffan. Jag jagar smuts och Mannen, allt för att få kliniskt rent.

Mitt sätt att ta kontroll.

Imorgon överlämnar jag mig i deras händer. Utom min kontroll.

Påsken 2009

Det kräkande barnet blev som vanligt igen och påsken förflöt som den skulle. Den nya gitarren och flickvännen hjälpte till.

Den senaste veckan har annars bestått av grillning, god mat och trevligt sällskap.
Långfredagen firades dagen lång med närmaste familjen. Det var skogstur med tapas på landborgen där vi kunde se vart det blåste och hur strömmen gick (Mannens favoritintressen förutom mig), det var gubbröra, lamm och panacotta. Hela tiden med vanvettigt skrattande och mycket babbel. Tonnisar kom och gick, åt och drack, pratade och kramades och försvann igen. Flickvännen bor ju i vår trapp så det var rena motorvägen mellan våningarna.

Efter allt umgänge var vi trötta och har nu tillbringat två dagar med att stå på piren och glo ut över havet. Jo, vi fiskade också. Småprat, en macka, snus och nya räkor på krokarna.

Nu är vi präktigt rödmosiga i fejjan, det ligger 12 skrubbor i köket och imorgon kan jag inte använda armarna. Men vem fan bryr sig.

En alldeles, alldeles underbar påsk.

Påsk i lugn och ro

Jomen tjena.

Däckade efter trädgårdsrundan men fick ta på mig järnkorsetten för igår skulle det uträttas ärenden. Läs påskhälsapåmormor. StorhandlapåIcaMaxi. Lämnahögtryckstvätten. Tro mig det kändes precis så hoptryckt och uppjagat. Det ska grillas ikväll med grannar och ungar och på långfredag ramlar släkten in redan vid lunch för att roas och matas med diverse läckerheter hela dagen. Man kan bli stressad för mindre.

Vad händer? Jo bonussonen blir värsta spyfontänen. Vi hämtade upp en tagen unge hos flickvännen som skött om honom som värsta Florence (hon är 15!). Det vinglades upp för alla trappor med lite kräkande på vägen och sedan fick mina urgamla skötersketalanger komma till sin rätt igen. Hejja. Natten var minst sagt orolig. Med beteckning på o.

Dock fick jag sovmorgon och en längsamt start. Det och minnet av Pierce Brosnan som gjorde mig sin kur i natt har fixat dagen. Sonen är på banan och kan inte låta bli gitarren. Det måste väl vara ett sundhetstecken?

Våga vägra vinterkräksjuka!

Och förresten; glad påsk på er!