Lillebror ringer.
Jag: Heeej hjärtat!
Lillebror: Mamma hur fan får man ut rengöringsmedlet ur en sån där sprutflaska?!
Jag: Kul att höra din röst!
Lillebror: Jaja…
Jag: Man vrider på munstycket, längst fram där sprutet ska komma liksom (visar med handen).
Lillebror: Tackälskardigpuss!
Jag: Älsk…
Lillebror la på. Men jag hann höra psssuitpssuit så han fick visst rätt på det.
Hon kommer sladdande runt hörnet i sin silverfärgade bil. Fleparkerar och hastar mot dörren. Nickar mot mig där jag står vid soprumsdörren.
Han har jobbat natt. Rullgardinen som var nere när jag hämtade tidningen och sedan uppe när jag gick ut med soppåsen, rullas ner igen med en hastig rörelse.
En timme senare kör hon igen. På andra hållet. En snabbis en grå fredag.
Tänk ändå vad det är spännande att vara hemmafru.
Vara nära.
Är grinig idag. Igen. Vill svära och säga fula ord. Vara språkbrutal och ond. Vispa med den vassa tungan och skratta med en elak glimt i ögat.
Tror jag går och skurar kattlådan.
Och inte är det roligare idag. Jävla skit.
Det blir calva idag. Och rödvin. Och handpåläggning som dövar en stund.
Det är åtminstone fredag.
Men fy fan vilken jävla skitdag.
Ja inte vet jag om det är så här man gör. Har fixat fram info i kubik och karta där Mannen pekat ut väderstrecken. Nu sitter jag och tittar snett på alla papper och vet inte var jag ska börja.
Tror det får bli en stund med Tycho för han envisas med att dyka upp överallt. Hela tiden. Men fan vet var karlen ska passas in. Eller varför han envisas med att ploppa upp bland de andra.
Har inte fått riktigt fotfäste ännu. Hjärnan kör parallella spår och emellanåt vet jag knappt var jag är.
För att inte tala om lille fule Jante som nafsar mig i nacken. Tror jag lägger filten över axlarna så att han kvävs. Apejävel.
Det kanske är en bättre start att läsa worddokumentet istället och se om Tycho ens får plats.
Eller så börjar jag med lunch.
Nu har jag renskrivit, vänt och vridit på första kapitlet. Resten väntar i worddokumentet.
Nu är det skickat till Långa Barnet som ska kritisera, nagelfara och lusläsa.
Ögonen rinner och jag är skavd i ögonvrårna. Orden far runt i huvudet och jag vill bara fortsätta. Jag är både här och där.
Det är så mycket fakta som ska sökas och kollas. En vettig karta ska letas fram så att jag inte far med osanning.
Det är så mycket.
Det är så spännande!
Förberedelser inför lördagen och de fina vännerna som skulle komma. Pyssel och planering.
Lördag kom, grå och kulen. Men ändå så varm och lysande. Det var fint.
Söndag, där tog jag slut. Ögonen rann. Jag nös som om vore jag född till det och snorade oavbrutet. Vänstra näsborren kliade i värsta allergiutbrottet och jag fantiserade om att köra upp en tandborste bara för att klia tillbaka.
Måndag tillbringade jag mer eller mindre utslagen i soffan. Näsan lite bättre men det var fortfarande den vänstra sidan som spökade. Värk i käken och tänderna efter att jag tuggat kyckling med den sidan och jag lipade i soffkudden.
Tisdag rinner ögonen så att jag inte kan läsa ordentligt. Blinkar hela tiden och ser ut som om all världens sorger drabbat mig och jag gråtit blod. Himla sexigt. Näsan är nästan ok och det molar bara lite svagt i tänderna. Det går mot bättre tider.
Kanske onsdag blir värsta partydagen? Lillelördag och allt.
Idag ska vi gå till minneslunden. Tänka på de som inte är bland oss längre. Det gör jag i och för sig ändå utan att gå dit. Men det brukar vara vackert med alla ljusen.
Och Mannen ska ju hälla lite whisky på far. En för oss viktig tradition. Far sitter säkert redan där på sitt moln och väntar.
Ha en fin helg alla.
Jodå, jag överlevde fotbollsfesten. Inte såg jag några huliganer heller. Bara några fjuniga grabbar som stirrade intensivt på storbildsteven. Visst fastnade min blick också men att titta på töntiga karlar som inte har vett att skjuta i mål är sannerligen bortslösad tid.
Jag startade helgen med att besöka Ikea. Alltid kul att trängas med otvättade människor och skrikande barn. Snart stundar ICA och storhandling. Lika bra att köra hela racet. Det bästa av allt är att man kan medicinera sina uppjagade nerver med en calva och parkera röven i soffan med gott samvete.
Frågan är bara om man hinner hångla upp Mannen innan vi somnar i varsin soffhörna.
Nu är det snart advent hörrni…
Akuttvätt av soffan som dränkts i rödvin. Hängde på låset på ICA Maxi imorse för att få tag i fläckborttagningsmedel. Ju giftigare desto bättre om soffeländet ska kunna räddas.
Sprayade klädseln till stommen (hörnsoffa) och skulle sen stoppa den i maskinen. Det gick väl sådär. Men med en del våld så…
Nu snurrar maskinen ute i badrummet och den låter, typ annorlunda. Kan bli intressant det här.
Så här ser jag ut. Duger jag?
Sa du när vi sågs första gången. Det var mörkt, kallt och blåsigt. Söndagskväll den 12 januari.
Jag tänkte herregud så stor du är.
Jag tyckte om ditt leende.
Jag tyckte om hur jag bara gick rakt in i din famn. Näsan mot din jacka och blixtlåset mot min kind.
Vi promenerade i flera timmar. Passerade de gamla villorna med sina upplysta fönster. Pratade om barnen. Om livet. Och kärleken.
Stannade till på strandpromenaden och tittade på ljusen på den danska sidan. Det värkte i mitt öra av vinden och jag fällde upp hättan.
Du stannade till och vände dig mot mig. Sa att jag var vacker. Jag såg rakt in i dina lysande blå ögon och undrade hur det skulle kännas att kyssa dig.
Jag tyckte om din röst. Orden. Dina tankar. Skrattet och allvaret. Pirret i kroppen när jag såg på dina händer.
Efter att ha köpt sallad till chilin som jag hade tagit fram ur frysen tidigare gick vi hem. Pratade oavbrutet tills långt efter midnatt. Jag var så trött att jag knappt kunde se men ville inte att du skulle gå. Undrade hur din kind skulle kännas under mina fingertoppar.
Till slut åkte du. Jag somnade direkt. Trygg, med ett glädjepickande i hjärtat.
Tre dagar senare kom du igen. Och stannade.
Det är snart två år sedan.
Lillefnuff blir magsjuk ungefär vartannat år. Riktigt sjuk. Spyr som en kalv. Kaskadkräker. För att sedan ramla ihop i en olycklig hög. Hela lördagen höll han på. Fick inte behålla någonting.
Söndag gick åt till att koka vätskeersättning och med våld tvinga i honom 5 ml i timmen. Inte helt enkelt. Han har förmodligen varit en ål i ett tidigare liv. I övrigt rörde han sig inte ur fläcken, Låg bara hopkrupen med stängda ögon. Hade helt klart ont.
Vid halv tolv på kvällen försökte han hoppa upp i soffan till mig och där somnade han till slut. En stund senare krullade han ihop sig i sin vanliga sovställning och jag insåg att det gått över. För den här gången.
Han spann när jag kelade med honom trots dagens våldsamheter. Puffade mig på näsan och som om han ville säga att det var ok. Att han visste att jag inte ville honom illa.
Jag snörvlade av utmattning en stund innan jag gick och la mig. Det är som att ha en sjuk bebis.
Jäkla kattskrälle.
Jag är ledig idag. Helt ledig. Inget ska eller måste. Då går hjärnan i stå och jag får beslutsångest. Gällande ALLT.
Ska jag gå en promenad? Det innebär att jag måste krypa ur mysbrallorna och det känns väldigt motigt. Men det är säkert väldigt skönt att få lite frisk luft. Och nyttigt. Fast Mannen dyker snart upp och han vill kanske gå med. Eller inte.
Ska jag ha rosa eller rött nagellack? Det rosa ser fräscht ut, lite naturellt sådär. Men det röda är fräckare. Kanske jag skulle ta det blå?
Ska jag ligga på spikmattan? Då måste jag ta av mig på överkroppen och det vill jag inte för jag är så frusen. Men jag brukar ju bli varm när jag ligger där. Jag ska kanske vänta tills i kväll? Eller göra det och ha det gjort?
Det är tur att Mannen kommer hem snart och kan vara hjärnan i hemmet en stund.
Och nu blir det reklam.
Snälla försäkringsbolaget, If, väljer att tro mig fast jag inte kan uppvisa kvitto på de försvunna jackorna, och betalar ut ett belopp som gör det plättlätt att köpa nya!
Det var väl en bra start på helgen så säg? 
Och igår vann jag två teaterbiljetter till föreställningen imorgon…
Tror jag ska köpa en trisslott.
Nu rasar kylan in över oss och vi tömde förrådet i vårt sökande efter vinterjackorna.
Borta.
Vi har inte vetat att de saknades förrän nu eftersom vi flyttade in i maj. En Canada Goose, en annan dunjacka och min nya vinterjacka. Bra jobbat.
Enda trösten är att de kanske följde med de andra säckarna med kläder till Hemlösas hus. Då är det åtminstone 3 personer som har något värmande i vinter.
Nu ska jag bylsa på mig tretton tröjor och likt en michelingubbe ta mig ner till stan och Stadium för en ny jacka.
Det finns inget som gör mig så tvärförbannad som att städa ugnen. Inte lyckas jag få den helt ren heller trots att den är ny. Arbetsställningen och dålig kraft i armar och händer underlättar inte precis. Jävla skit.
Sen går jag igång på rent kränge. Städar bakom spisen, gör rent i kylen, dammsuger, skurar badrummet, putsar silver, stryker och diskar alla mina femtioelva glasprylar…
Och nu kommer straffet. Nackspärr. Kramp i ryggen. Djävulsvärk i armarna.
Vem tror jag att jag slåss mot? Vad är det jag tror jag måste bevisa? Jag är dum i huvudet. På riktigt.
